Ni kan sluta läsa redan nu om ni inte vill veta hur en förlossning kan gå till.

När jag var gravid läste jag hur många förlossningsberättelser som helst. Jag pratar nog i hundratal här. Men det var mitt sätt att bearbeta hela grejen som jag till och från var skitskraj för. (med rätta tycker jag, det är ändå en rätt stor grej)

Jag tyckte det hjälpte mig jättemycket. MEN, jag läste bara positiva så för dig som råkar halka in här så kan jag redan nu säga att detta är en positiv berättelse. Ingen skrämselpropaganda här inte.

Allt började på fredag morgon egentligen, fem dagar innan beräknad födelse, även om jag inte fattade det.Jag vaknade med "mensvärk" och tänkte att jahaja, nu ska man må så här en vecka till minst, skitkul. Tog ett par alvedon och la mig i soffan. Gjorde inte jättemycket under dagen utan tog det lugnt. Jag och Andreas hade bestämt oss för en mysig kräftskiva på kvällen eftersom att vi troligen inte skulle gå på någon senare. Så vi åkte och handlade kräftor och alkoholfritt vin till mig och hade en jättemysig kväll. Jag tyckte att värken i höfterna blev jobbigare så jag gick och lade mig vid halv elva på kvällen. Man sov ju inte toppen de sista nätterna heller. Vaknade runt 1-2 av att jag hade ont i magen och fick springa på toa med diarré. Jag är ju krånglig i magen titt som tätt och reflekterade väl inte så mycket över det, det var väl kräftorna som stökade.  Strax efter jag lagt mig kissade jag på mig. Trodde jag. Vattnet hade gått. Men inte så mycket som jag trodde det skulle göra, ni vet Hollywoodstyle. Snarare några matskedar i trosorna så att man inte visste om man kissat eller inte. Bestämde mig för att ringa koordinatorn (vi har en sådan här i Göteborgsområdet) och hon berättade för mig att vattnet gått och att jag antagligen hade värkar. JAHA! Alltså, ni kanske inte tror mig men det hade verkligen inte gått upp för mig att jag haft värkar hela dagen. Koordinatorn bad mig ta två alvedon och gå och lägga mig och ringa när jag hade 3-4 minuter mellan värkarna. Jag kunde inte somna och har tusen gånger fått berättat för mig att det tar tid att föda barn. Jag satte på en film och gjorde några mackor. Laddade ner en app som tog tiden på värkarna ( att rekommendera!) och det visade sig att hoppsan, det var ju 2-3 minuter mellan värkarna redan nu! De kändes starkare och starkare men det var fullt kontrollerbart. Ringde in igen och den snälla sköterskan sa åt mig att åka in. Väckte först nu Andreas och sa att vi skulle åka in. Stackarn fattade väl knappt vad som hände men fick på sig kläder, åt en smörgås och hämtade bilen. Nu kände jag tydliga värkar men inte så smärtsamma, mer som att någon tryckte mycket på höfterna. Vi kom in på förlossningen vid fem och jag var öppen 4 cm. När barnmorskan skulle kolla hur mycket jag var öppet gick vattnet ordentligt, nu Hollywoodstyle. "oj, det sipprade visst lite grann här" sa barnmorskan. Jag tittade på Andreas och jodå, han såg lika skeptisk ut han till begreppet "sipprade" när det kommer ut en liter vatten eller så.

Jag fick på mig blöja (inte up & go, mer binda XXXXL), nätbyxor och skjorta. Fick sitta på en stor boll och fick lustgas medan jag pratade med barnmorskan och hon kollade hur barnet mådde.Jag kände mig lugn men visste ju inte alls hur det skulle utvecklas så vi diskuterade bedövning och liknande. jag var väldigt skeptisk till ryggmärgsbedövning så jag ville helst inte ha det. Vi testade med varmvattensbad och det kan jag rekommendera, om inte så bara för att få känna sig lite viktlös för en stund. Lustgasen följde ju med dit. Andreas fick sitta bredvid med ett glas saft och serva mig. Om jag inte haft värkar hade det känns riktigt lustigt. Nu minns jag bara att jag var så jäkla trött. Jag hade ju inte kämpat så länge, ett par timmar max, men hela kroppen arbetar verkligen och det tar enormt på krafterna. Fick de första krystvärkarna i badet och vi åkte tillbaka in på rummet. Klockan var ca 9.00 så det gick fort. Andreas fick fortsätta att serva mig med saft. Jag "gillade" krystvärkarna, det var skönt när de kom för då fick man ta i. Och för mig var det skönt att kroppen gjorde sitt, det gick inte att låta bli att ta i för allt man hade. 10.13 kom lilla Lucas ut och skrek som en galning. Jag fick sys på operation (med ryggmärgsbedövning) och Andreas fick ta hand om Lucas.

Jag hade en väldigt positiv upplevelse av min förlossning, det gjorde inte så ont som jag trodde. Eller rättare sagt, det gjorde inte ont på det sättet jag trodde. Det var en sorts smärta som var lättare för mig att hantera.

Mina tips:

Jag tänker absolut inte låtsas som att jag är någon expert för att jag fött barn en gång men jag kan ju i alla fall ge mina tips. =)

- Ta med de mjukaste och lösaste kläderna du kan hitta att åka hem i. Det kan vara så att du har ont mellan benen och då är det inte skönt att trycka sig ner i ett par mammajeans.

- Det finns hur många tips som helst att man ska ha med sig cd-spelare med bra musik, foton på nära och kära samt diverse mat under förlossningen. Skitsnack säger jag. Det är rätt mycket annat att tänka på. Efteråt på BB var det enda jag ville ha en påse nappar och en skvallertidning.

- Har du halsbränna innan har du det säkert någon dag efter också, ta med det som funkar för dig.

Ni vet hur man alltid pratar om att det lyser om gravida kvinnor. Jag har sett det på andra gravida, min kära vän ilma var i stort sett självlysande. På det allra bästa sätt såklart.

Jag kände mig aldrig sådär. Jag kände mig ganska dassig faktiskt. Det är först nu efteråt som jag känner mig smått lysande.

Jag sa hela graviditeten att jag inte skulle bli någon sån där tjej som la ut massa bilder på mitt barn på nätet, eller bara pratade om mitt barn hela tiden. Tji fick jag. Jag är precis sådär och värre. Men jag fattar grejen nu. Man är ju så förbannat stolt över det lilla livet. Stolt över sig själv för att man klarade förlossningen. Det är fortfarande helt ofattbart att det var Lucas som fanns i magen, den kopplingen har jag inte riktigt gjort än, men han är ju så otroligt fantastisk. Jag tycker till och med att hans skrik låter fint. Till en viss grad då, sen gör det ont i hjärtat på mig. Det är ju därför man vill visa hela världen.

Men jag ber om ursäkt om jag på frågan "hur mår du?" Svarar hur många gånger lucas bajsat idag, men för tillfället är han hela min värld. Och min värld är fantastiskt vacker nu.

Nej, jag har inte glömt Andreas, han är också med i min värld. Han kräver bara inte lika mycket uppmärksamhet. :)

Före-bilden är tagen ca två veckor innan och efter-bilden 10 dagar efter förlossning. Nu är det nästan bara rumpan som ska arbetas bort, för den har jag skapat helt själv med hjälp av onyttigheter. :)

Ja vilka sömnvanor egentligen? Jag blir inte klok på mig själv. Visa dagar går jag och halvsover mig igenom och vissa är jag hur pigg som helst och det ingen ände på dagen.

Igår kväll var jag klarvaken, och det var faktiskt Andreas som föreslog att vi skulle gå och lägga oss. Första gången det händer på våra tre år tillsammans. Jag brukar vara den morgonpigga, men idag vaknade jag 10.45 av att Andreas slamrade med tallrikar ute i köket.

Men det det var skönt att få sova länge, jag är ju ändå uppe på toa ca 4 gånger per natt och vaken ett antal gånger där emellan för att vända på mig. Det är inte det lättaste när man har samma kroppsform som en säl...

Ok, nu har det gått ett bra tag sen jag gjorde den här listan sist, markerar med färg det som ändrats... det som är i fetstil är från v 18.

Du vet att du är gravid när...

- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- När det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När man rullar för att komma ur soffan
- När din sambo måste hjälpa dig av med jeansen
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/hostar.
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för processen att plocka upp det är alldeles för omständig
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd.
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan.
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När godisskålen får prioritet före middagen.
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan.
- När allt blir tungt.
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan måste sätta sig ner
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du gråter för något nytt du aldrig gråtit för innan.
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- När allt är väldigt irriterande…
- När du inte längre kan ligga ansikte mot ansikte med din partner för att magen är ivägen
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen är det enda du hinner pga graviditeten
- När din partner faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du helst vill gå i mjukisbyxor än andra byxor.

... Du rör dig som en gammal tant på kvällarna
... Du måste kissa varje kvart
... Du väcks på nätterna för att någon sparkar dig
... Du slår i magen varje gång du öppnar kylskåpsdörren
... Ingen tittar dig i ögonen längre
... Sötbegäret är oemotståndligt
... Det är en kamp bara att ta sig upp ur sängen
... Alla tröjor man har på sig har fläckar mitt på magen
... Tycker att det är skönt när sambon sover på soffan så man får hela sängen för sig själv
... Man ena stunden fryser för att andra stunden vara jättevarm
... Det är en kamp att raka benen (näst intill omöjligt)
... Man går och oroar sig för förkylningar fast det egentligen bara är vanlig "gravidnästäppa"
... Du blir skitförbannad för att sambon köpt hem helt fel godsaker
... Det tar evigheter innan man hittar rätt och bekväm ställning för att kunna somna
... Du försöker ta dig igenom trånga utrymmen genom att dra in magen trots att det inte går
... Du inte kan se displayen på vågen eller dina fötter på grund av magen

http://www.msichicago.org/whats-here/exhibits/you/the-exhibit/your-beginning/make-room-for-baby/interactive/

Hittade den här roliga länken när jag kikade omkring, den visar hur organen flyttar på sig under en graviditet. Mycket intressant faktiskt! =)

Har haft en sån där helvetesnatt då jag bara drömt massa hemska saker om förlossningen. Miljoners miljoner av hormoner i obalans hjälper ju inte till direkt. Vaknade och tänkte att nu ger jag upp och gick så upp och åt frukost. Kunde ändå inte släppa alla oroliga tankar vilken gjorde att jag fick gå in till Andreas som låg och sov och fick stortjuta ett tag tills han kunde lugna ner mig.

Dey här med förlossningen blir jag inte klok på. Det går i perioder det där för mig. Ibland är det som idag, jag är totalt livrädd för den brist på kontroll man har, det kan ju gå till hur som helst och gå hur som helst. (DÅ hjälper inte drömmar om dödfödda barn kan jag tillägga) Andra dagar tänker jag att det går som det går, tänker att det är så otroligt många kvinnor som fött barn så varför skulle inte jag kunna göra det? Jag är ju i en förlossningssal och inte under ett träd i Amazonas.

MEN, jag säger redan nu, inga skräckhistorier tack, jag är extremt lättpåverkad!!

Idag hade vi lite soffmys framför tvn med nya serien Alcatraz som visas på tv ikväll kl 21.00 Vi orkade inte vänta utan laddade ner serien istället. Verkar lovande faktiskt! I alla fall så hade Andreas handen på min mage och fick sig några ordentliga knuffar! Nu är det inte längre tveksamt om det sparkar eller inte, inte ens utifrån. =)