Ni kan sluta läsa redan nu om ni inte vill veta hur en förlossning kan gå till.

När jag var gravid läste jag hur många förlossningsberättelser som helst. Jag pratar nog i hundratal här. Men det var mitt sätt att bearbeta hela grejen som jag till och från var skitskraj för. (med rätta tycker jag, det är ändå en rätt stor grej)

Jag tyckte det hjälpte mig jättemycket. MEN, jag läste bara positiva så för dig som råkar halka in här så kan jag redan nu säga att detta är en positiv berättelse. Ingen skrämselpropaganda här inte.

Allt började på fredag morgon egentligen, fem dagar innan beräknad födelse, även om jag inte fattade det.Jag vaknade med "mensvärk" och tänkte att jahaja, nu ska man må så här en vecka till minst, skitkul. Tog ett par alvedon och la mig i soffan. Gjorde inte jättemycket under dagen utan tog det lugnt. Jag och Andreas hade bestämt oss för en mysig kräftskiva på kvällen eftersom att vi troligen inte skulle gå på någon senare. Så vi åkte och handlade kräftor och alkoholfritt vin till mig och hade en jättemysig kväll. Jag tyckte att värken i höfterna blev jobbigare så jag gick och lade mig vid halv elva på kvällen. Man sov ju inte toppen de sista nätterna heller. Vaknade runt 1-2 av att jag hade ont i magen och fick springa på toa med diarré. Jag är ju krånglig i magen titt som tätt och reflekterade väl inte så mycket över det, det var väl kräftorna som stökade.  Strax efter jag lagt mig kissade jag på mig. Trodde jag. Vattnet hade gått. Men inte så mycket som jag trodde det skulle göra, ni vet Hollywoodstyle. Snarare några matskedar i trosorna så att man inte visste om man kissat eller inte. Bestämde mig för att ringa koordinatorn (vi har en sådan här i Göteborgsområdet) och hon berättade för mig att vattnet gått och att jag antagligen hade värkar. JAHA! Alltså, ni kanske inte tror mig men det hade verkligen inte gått upp för mig att jag haft värkar hela dagen. Koordinatorn bad mig ta två alvedon och gå och lägga mig och ringa när jag hade 3-4 minuter mellan värkarna. Jag kunde inte somna och har tusen gånger fått berättat för mig att det tar tid att föda barn. Jag satte på en film och gjorde några mackor. Laddade ner en app som tog tiden på värkarna ( att rekommendera!) och det visade sig att hoppsan, det var ju 2-3 minuter mellan värkarna redan nu! De kändes starkare och starkare men det var fullt kontrollerbart. Ringde in igen och den snälla sköterskan sa åt mig att åka in. Väckte först nu Andreas och sa att vi skulle åka in. Stackarn fattade väl knappt vad som hände men fick på sig kläder, åt en smörgås och hämtade bilen. Nu kände jag tydliga värkar men inte så smärtsamma, mer som att någon tryckte mycket på höfterna. Vi kom in på förlossningen vid fem och jag var öppen 4 cm. När barnmorskan skulle kolla hur mycket jag var öppet gick vattnet ordentligt, nu Hollywoodstyle. "oj, det sipprade visst lite grann här" sa barnmorskan. Jag tittade på Andreas och jodå, han såg lika skeptisk ut han till begreppet "sipprade" när det kommer ut en liter vatten eller så.

Jag fick på mig blöja (inte up & go, mer binda XXXXL), nätbyxor och skjorta. Fick sitta på en stor boll och fick lustgas medan jag pratade med barnmorskan och hon kollade hur barnet mådde.Jag kände mig lugn men visste ju inte alls hur det skulle utvecklas så vi diskuterade bedövning och liknande. jag var väldigt skeptisk till ryggmärgsbedövning så jag ville helst inte ha det. Vi testade med varmvattensbad och det kan jag rekommendera, om inte så bara för att få känna sig lite viktlös för en stund. Lustgasen följde ju med dit. Andreas fick sitta bredvid med ett glas saft och serva mig. Om jag inte haft värkar hade det känns riktigt lustigt. Nu minns jag bara att jag var så jäkla trött. Jag hade ju inte kämpat så länge, ett par timmar max, men hela kroppen arbetar verkligen och det tar enormt på krafterna. Fick de första krystvärkarna i badet och vi åkte tillbaka in på rummet. Klockan var ca 9.00 så det gick fort. Andreas fick fortsätta att serva mig med saft. Jag "gillade" krystvärkarna, det var skönt när de kom för då fick man ta i. Och för mig var det skönt att kroppen gjorde sitt, det gick inte att låta bli att ta i för allt man hade. 10.13 kom lilla Lucas ut och skrek som en galning. Jag fick sys på operation (med ryggmärgsbedövning) och Andreas fick ta hand om Lucas.

Jag hade en väldigt positiv upplevelse av min förlossning, det gjorde inte så ont som jag trodde. Eller rättare sagt, det gjorde inte ont på det sättet jag trodde. Det var en sorts smärta som var lättare för mig att hantera.

Mina tips:

Jag tänker absolut inte låtsas som att jag är någon expert för att jag fött barn en gång men jag kan ju i alla fall ge mina tips. =)

- Ta med de mjukaste och lösaste kläderna du kan hitta att åka hem i. Det kan vara så att du har ont mellan benen och då är det inte skönt att trycka sig ner i ett par mammajeans.

- Det finns hur många tips som helst att man ska ha med sig cd-spelare med bra musik, foton på nära och kära samt diverse mat under förlossningen. Skitsnack säger jag. Det är rätt mycket annat att tänka på. Efteråt på BB var det enda jag ville ha en påse nappar och en skvallertidning.

- Har du halsbränna innan har du det säkert någon dag efter också, ta med det som funkar för dig.

Jag funderade länge på att sammanfatta mitt år 2012 men jag kan bara inte. Det är så otroligt mycket som har hänt så det känns nästan som att jag har bytt liv. Det var i alla fall det bästa året i mitt liv och nästa år kan nog bara bli bättre. Älskar er mina killar   

Här hemma tar vi det piano nu, lucas gymar och jag agerar moralisk support. Idag var vi på bvc för kontroll och allt såg fint ut. Min lilla herre väger nu 7.3 kilo och är nästan 66 cm lång!

Det är dags att börja med smakportioner nu och lucas ska få börja med havregröt nu för att få i sig gluten. Han måste vänjas vid det eftersom han löper större risk att få glutenallergi pga mig.

Så jag kommer behöva göra mat till honom sen som innehåller gluten, inte bara grönsaker här inte! :) specialkost till mig som är glutenfritt, vanlig mat till Andreas och sen glutenkost till lucas! :)

Kära tomten!

Jag tänkte skicka min önskelista till dig men kommer inte ihåg adressen, men allvetande som du är så kollar du säkert de flesta bloggar också.

Jag har två alternativa önskelistor, den ena lite längre än den andra men då önskar jag mig självklart bara litegrann på den listan, jag är inte girig.

Önskelista nummer 1:

Riktigt BRA köksknivar

Önskelista nummer 2:

Desperate housewives säsong 8

Presentkort på Leilas general store (för jag kan inte bestämma mig för något jag vill ha där, önskar mig allt!)

sen kommer det kanske mer här...

Tack för mig!

Herre min je vad jag har blivit väckte många gånger inatt. Nåt är på gång med vår lille kille för nätterna blir bara värre och värre. Innan klockan tolv hade jag varit uppe fyra för att trösta honom och efter det blev det bara värre...

Känner mig som en riktig zombiemamma, det blir en stor kopp the till frukost och sen sover jag en stund tillsammans med unge herrn tror jag. Mann får väl trösta sig med att han är ju i alla fall inte superledsen när han vaknar utan mest orolig, det kan ju vara värre. Men det är ändå stor skillnad eftersom han förut sken som solen mot en på natten. "nämen Hej, kommer du! Så trevligt! ja om du bjuder på mat tänker inte jag säga nej, man tackar!" Ungefär så.