Alltså, ibland har ordet feminist blivit ett skällsord och  något som får stå för tvärtemot vad som är nu. Och jag vet inte riktigt var jag står i den frågan. Men när 33 anledningar släppte sin lista till varför feminismen behövs, så var det ju ganska självklart att jag är feminist. Jag höll ju med om precis allt på den listan. Sen behöver man ju inte vara feminist för att tycka att saker på den listan är helt snedvridna och sjuka. Men man behöver nog tvätta bort stämpeln feminister har om att vara orakade under armarna och hata män. Jag kan vara feminist men ändå vilja ta hand om min man och ha middagen på bordet när han kommer hem från jobbet. Bara det inte förväntas att det är jag som ska göra det, utan att jag väljer det.

Gå in på den här sidan och läs igenom det, det kanske vidgar dina tankar lite om inte annat.

när jag som bäst sitter och gör vad man brukar göra på toaletten, slår det mig. Vi är så extremt mycket småbarnsföräldrar just nu. Dels för att jag sällan får genomföra ett toalettbesök själv innan fyra på vardagarna men också för sakerna som av någon outgrundlig anledning har hamnat inne i vårt badrum. Bland smutstvätt, skötbord och diverse toalettartiklar finns även en stekspade, en sko, en liten röd kratta i plast, en salig blandning små gummifigurer samt mina nycklar.

Jag vet inte vem som lagt alla dessa saker här men min huvudmisstänkta väger ca 10 kilo och äter gärna på sina egna tår. Så fort något saknas framöver vet jag precis vart jag ska leta.

Jag har funderat lite. Jo det händer faktiskt att jag gör det. Termen PK, eller politiskt korrekt som det heter har gått och blivit ett skällsord. Och jag kan inte riktigt förstå varför. OK, det finns de som bara följer strömmen utan att direkt tänka efter själva och på det viset är politiskt korrekta av ren enkelhet . Men när man får kommentarer som "värst vad du var politiskt korrekt då" för att man tycker som många andra, det är då jag börjar fundera.

Tycker faktiskt fler borde tänka på att vara politiskt korrekta och inte bara spotta ur sig kommentarer hit och dit som kanske inte alltid är helt genomtänkta. Alla dessa funderingar kommer ur att jag läst flera artiklar om vardagsrasism det senaste. Jag har själv insett hur fördomsfull jag är, någon som jag verkligen försöker arbeta bort. Jag vill verkligen inte göra antaganden och ha fördomsfulla tankar om invandrare men tyvärr är jag barn av min tid med allt vad det innebär.

Det är, som jag läste i en artikel, inte de extreme grupperna som är farliga i samhället, utan det är vardagsrasismen som finns hos oss alla som är farligt. Det är den makthavare till slut kan spela på och styra våra åsikter åt det håll de tycker passar.Vardagsrasismen är så otroligt odefnierbar så den blir aldrig polisanmäld eller visas i statistisk. Men för att ge några exempel på det så kan det vara att bli nekad att gå in på krogen som man för att du har ett visst utseende, bli lite extra bevakad i en butik eller att någon hellre står än sitter bredvid dig på bussen. Eller varför inte dessa blickar som säger mer än ord.

Tycker vi alla kan tänka till lite vad gäller såna här saker, Förintelsen startade faktiskt inte med att Hitler ställde sig upp och sa " nej men tänk om man skulle ta död på några miljoner judar, vad säger ni om det?". Han var smartare än så.

Satt nu på morgonen och läste  den här artikeln ur Pedagogiska magasinet och jag blir väldigt orolig. Den handlar om att vi har blivit så vana vid rasistiska uttalanden att det är vardagsmat och vi lägger inte märke till det på samma sätt som förr.

Jag är övertygad om att hela Förintelsen kommer hända igen. Jag tror faktiskt inte att vi människor är smartare än så utan låter historien upprepa sig. Det gör den ju hela tiden, men inte tillräckligt nära för att vi ska bry oss nämnvärt. Vi ser på nyheterna dagligen hur hemskt det är ute i världen och ojar oss om hur de stackars människa ska klara sig när de måste fly från sina länder. Och sedan sätter vi oss framför datorn och läser vardagsrasisterna anklaga invandrarna för precis allting som går fel i detta avlånga land. Då är det inte synd om dem längre tydligen.

Tycker det är intressant men oroväckande hur ofta jag hör "säkert en invandrare" så fort ett brott har begåtts. Skulle det sedan vara en person med invandrarbakgrund som begått brottet så får dessa människor vatten på sin kvarn. Men det är ganska ofta som Sven Svensson begår hemska dåd men då är det tyst. Ingen generalisering där inte.

Gillar verkligen inte den "vi och dom" mentalitet som vuxit fram, speciellt på nätet. DOM kan åka hem igen om de inte vill arbeta för sitt uppehälle. DOM kräver det här och det här. Vilka DOM är det vi pratar om här? Jag vet fler helsvenska personer som lever på bidrag än personer med invandrarbakgrund.

Där är också ett fenomen. Hur länge är man invandrare egentligen? Många av de som många kallar invandrare är idag tredje generationen och har inte någon koppling till det land deras mor- eller farföräldrar kom ifrån. Soran Ismajl påpekade i Robins för ett tag sen att i USA är du swedish american, russian american eller spanish american men du är i alla fall amerikan. De har ett helt annat sätt att se på det. De välkomnar folk att bli amerikaner och låter dem ha deras bakgrund. Men landet är fortfarande Amerika. Precis som vi fortfarande bor i Sverige.

Sen hela den här diskussionen om att DE förbjuder oss att ha våra traditioner får vi ta en annan gång, jag är för upprörd nu och inlägget skulle bli för långt.

Man börjar ju undra hur personen som föreläst på konfirmandlägret tänker då han delat ut dessa märken till 14-åringar? De är ju inte ens byxmyndiga för helskotta!

Se hela artikeln här.

När facebook ger tips på vad jag kanske gillar för sidor, vad grundar de det på egentligen?? Jag skulle väl inte påstå att jag ser något av "mig" i någon av sidorna de tipsar om...

Förra fredagen glömde vi helt av att det var fredag över huvud taget. Nu kom vi ihåg det och tänkte att lite rutin kan vi väl ändå ha i vår kaotiska vardag. Det blir inte riktigt som man tänkt sig... Vi äter i omgångar, filmen pausas konstant och lillkillen är kinkig och vill inte sluta skrika om man inte går omkring och guppar honom. De som sa att livet som förälder är tufft ljög verkligen inte. Men jag undrar en sak. Alla runt omkring oss grattar och önskar lycka till.gemensamt för dem alla är att de som har barn säger åt en att njuta av den här tiden. Ursäkta?!? Kommer ni ihåg hur trötta ni var? Kommer ni inte ihåg hur svårt det var att ens få tid till en dusch eller att få i sig frukost innan det är dags för lunch?!? Både jag och Andreas är mycket fundersamma över det där "njut!". Hur ska vi hinna det??

kikade in lite på Gekås blogg, det är ofta man hittar lite spännande saker där att skriva upp på listan som man annars inte tänker på. Såg den här bilden av flickornas avdelning för badkläder och jag undrar, är det bara jag som det vad som är fel här??

bild tagen från gekas.se/blogg