Igår hade vi min mamma på besök, tillsammans med min blommor och mormors syster som bor här. Det var jättemysigt att ha dem här och lucas verkar trivas så bra tillsammans med sin mormor. Det bådar gott för framtiden.

Hade även introduktion på nätet igår. Jag ska ju läsa engelska nu när jag går hemma då att jag får undervisa i det sen. Tekniken krånglade lite för mig men jag tror det kan bli väldigt bra. Vill ju bara till att försöka få lucas lugn vid de tider jag ska ha seminarier via datorn. Men det ordnar sig nog.

Nu ska jag försöka få i mig lite frukost! Och idag är det fredags vilket betyder...fredagsmys!! :)

Ja idag har vi haft finbesök från huvudstaden av bästaste Anna. Vi ses ju alldeles för sällan men nu fick hon allt pallra sig hit för att träffa det nya tillskottet i familjen. Skulle gärna lägga upp en bild på Anna och Lucas tillsammans men då Lucas var på supergrinigt humör fick Anna inte ens hålla honom. Han skrek som en stucken gris i min famn skål det var kanske inte så lockande heller...

Vii får hoppas humöret vänder tills imorgon för då kommer mormor och gammelmormor på besök. Då kan man inte vara kinkig!

Kram!

För varje dag som går lär jag känna min son bättre och bättre. när han ammar har han vissa uttryck som är minst sagt uttrycksfulla...

Den galne professorn- när han viftar för fullt med armarna och skelar med ögonen, detta när han blir frustrerad över att inte hitta rätt på en gång.

Backhopparen- armarna är raka längs sidorna och benen står rätt ut. Ofta varierad med den galne professorn.

Cyklisten- när han får för sig att vilt sparkande med benen kan hjälpa honom att få i sig mer mjölk.

Fejkaren- man tror att han är klar och har somnat, men nej, då börjat vi suga ivrigt igen. Inträffar för det mesta mitt i natten när mamma vill sova.

Fyllot- inträffar då han är proppmätt. Ligger då hur som helst med alla kroppsdelar och är totalt lealös.

Förra fredagen glömde vi helt av att det var fredag över huvud taget. Nu kom vi ihåg det och tänkte att lite rutin kan vi väl ändå ha i vår kaotiska vardag. Det blir inte riktigt som man tänkt sig... Vi äter i omgångar, filmen pausas konstant och lillkillen är kinkig och vill inte sluta skrika om man inte går omkring och guppar honom. De som sa att livet som förälder är tufft ljög verkligen inte. Men jag undrar en sak. Alla runt omkring oss grattar och önskar lycka till.gemensamt för dem alla är att de som har barn säger åt en att njuta av den här tiden. Ursäkta?!? Kommer ni ihåg hur trötta ni var? Kommer ni inte ihåg hur svårt det var att ens få tid till en dusch eller att få i sig frukost innan det är dags för lunch?!? Både jag och Andreas är mycket fundersamma över det där "njut!". Hur ska vi hinna det??

Före-bilden är tagen ca två veckor innan och efter-bilden 10 dagar efter förlossning. Nu är det nästan bara rumpan som ska arbetas bort, för den har jag skapat helt själv med hjälp av onyttigheter. :)

Vår lilla goa Lucas! Livet som spädbarnsförälder är verkligen inte lätt. Trots att han varit så otroligt efterlängtad, hade jag aldrig kunnat ana att livet skulle bli så totalt upp och ner. Att ta en dusch kräver noga planering, jag och Andreas åt frukost tillsammans för första gången idag på tio dar, och sömnvanorna ska vi inte ens prata om, de är så gott som icke-existerande i alla fall. Trots alla förändringar som inte alltid är så positiva, så finns det inte en chans att ångra sig. För den här lilla klumpen på 3,5 kg har totalt borrat sig in i mitt hjärta och jag känner mig än en gång nyförälskad.