för exakt 9 månader sedan föddes den här lilla godingen! Stopa tiden, jag vill ha honom liten ett tag till!  i den här farten kommer han växa upp fort som tusan. Han lär väl ha skäggstubb nån gång nästa vecka.

Vi som trodde att Lilleman aldrig skulle börja krypa, utan fortsätta med sitt ålande a la boot camp. Men så en dag så kröp han bara. Precis som alla säger att det gör. Nu går det av bara farten och jag jagar runt min lille kille över hela lägenheten, inte ens våra högsta trösklar hindrar honom...

ja ungefär så kan man väl beskriva gårdagens besök av Emma och Ville. Om man tänker i lekdejter vill säga, annars var mötet mycket trevligt. Emma och Ville som är 6 dagar äldre än Lucas, kom för en liten stund i Lucas rum och för lite tjöt mammor emellan. Två minuter in i besöket yttrar Ville sina första ord. Och därefter Lucas. Som gallskriker. Han blir totalt livrädd för Ville. Och därmedär det bekräftat att Lucas definitivt äntrat det som kallas Separationsfasen, eller Främlingsrädslan.

Så fort Ville (som i godan ro satt och testade Lucas leksaker i ena änden av rummet) öppnade munnen, började Lucas darra på läppen för att sedan stortjuta som om någon hade huggt av honom armen. Har aldrig varit med om något liknande.Fikat gick ju sådär. Lucas kunde ju inte äta när det satt ett fruktansvärt monster i ministorlek på andra sidan bordet. Det slutade med att jag, Emma och Ville satt i köket och pratade medan Andreas fick roa sin skräckslagne son i ett annat rum.Behöver jag säga att besöket inte blev så långvarigt?? Hoppas verkligen att denna fas inte varar länge...

Ja än så länge har vi kommit så här långt i Lucas rum. Har inte hänt så mycket på andra sidan rummet än för där ska sängen stå när han flyttar in där. Så jag visar bara denna sida än så länge. Blir inte så bra färg på dessa bilder men de får duga.

NU för tiden är det högst ovanligt att få vakna av att man är totalt utsövd och att kroppen är utvilad. Sättet man vaknar på är olika från morgon till morgon, eller för all del natt till natt för gudarna ska veta att det händer även då att man blir bryskt väckt på något av följande sätt...

Lilla Pillepelle
Helt plötsligt har min lilla avkomma upptäckt hur otroligt spännande det är med näshår, ögonfransar och liknande småhår som sitter på svåråtkomliga ställen. Detta hindrar ju självklart inte avkomman i fråga utan han passar på när vi sover som bäst. Då kommer de där små fingrarna försiktigt ( läs obarmhärtigt) fram och pillar runt ögonhålor och i näsan. Ungen har ju tydligen dålig uppfostran för att köra upp fingrarna så långt det går i någons näsa är inget han anser vara fel.

Kickboxaren
Denna morgon vaknade jag upp med en ganska ovanlig metod, men det förekommer då och då. Som en liten påminnelse om att den inte försvinner.  Lilleman hade snott runt i sängen a la Pippi och låg nu med fötterna strategiskt placerade under hakan på mig. När han väl tycker att det är för lugnt och tyst sparkar han bara till med fötterna och mamman får en ordentligt kick rakt upp under hakan. Mycket effektivt sätt att få mamman vaken men medför också ett lite sämre humör än vanligt.

Bergsklättraren
 När föräldrarna ligger och sover som bäst är det ju ett alldeles ypperligt tillfälle att börja öva bergsklättring över de två stora kullarna. Dessutom VET Lilleman att det finns skatter på andra sidan kullarna så som telefoner, nycklar m.m Nu vore väl inte detta så farligt om han inte bestämde sig för att ta närmsta och kortaste vägen dit, det vill säga över ansiktet. Låter kanske inte heller så farligt tänker ni men tänk om. Försök att sova med en 9-kilos unge som energiskt och upphetsat klättrar så gott det går över ansiktet genom att sätta ner händer och fötter där det passar. USCH säger jag bara.

Nip/Tuck

Ett långsammare sätt att väcka päronen är att sätta in de sylvassa naglarna där det känns som värst. Ett skitbra ställe är huden precis vid armhålan. Passa på att dra lite i någon sorts behåring också så studsar de upp, låter Lilleman hälsa.

Darth Vader
Sist men inte minst den skonsammaste om än mest skrämmande och farligaste för hjärtat i längden. När ungen sakta med säkert ställer sig upp med stöd av sänggaveln och sen står över föräldrarna och flåsar fram något som skulle göra alla Star wars fans imponerade. creepy. Släng dit en salivsträng i mörkret också så är uppvaknandet ett faktum.

Baby Einstein och Backyardigans. Här ser ni ett litet klipp från Baby Einstein. Köpte en handdocka på IKEA idag som jag trodde skulle vara väldigt poppis men den var inte ett dugg intressant. Lucas fick flera nya leksaker idag men det roligaste i rummet var självklart dammsugaren. Så kan det gå.

Ni kan sluta läsa redan nu om ni inte vill veta hur en förlossning kan gå till.

När jag var gravid läste jag hur många förlossningsberättelser som helst. Jag pratar nog i hundratal här. Men det var mitt sätt att bearbeta hela grejen som jag till och från var skitskraj för. (med rätta tycker jag, det är ändå en rätt stor grej)

Jag tyckte det hjälpte mig jättemycket. MEN, jag läste bara positiva så för dig som råkar halka in här så kan jag redan nu säga att detta är en positiv berättelse. Ingen skrämselpropaganda här inte.

Allt började på fredag morgon egentligen, fem dagar innan beräknad födelse, även om jag inte fattade det.Jag vaknade med "mensvärk" och tänkte att jahaja, nu ska man må så här en vecka till minst, skitkul. Tog ett par alvedon och la mig i soffan. Gjorde inte jättemycket under dagen utan tog det lugnt. Jag och Andreas hade bestämt oss för en mysig kräftskiva på kvällen eftersom att vi troligen inte skulle gå på någon senare. Så vi åkte och handlade kräftor och alkoholfritt vin till mig och hade en jättemysig kväll. Jag tyckte att värken i höfterna blev jobbigare så jag gick och lade mig vid halv elva på kvällen. Man sov ju inte toppen de sista nätterna heller. Vaknade runt 1-2 av att jag hade ont i magen och fick springa på toa med diarré. Jag är ju krånglig i magen titt som tätt och reflekterade väl inte så mycket över det, det var väl kräftorna som stökade.  Strax efter jag lagt mig kissade jag på mig. Trodde jag. Vattnet hade gått. Men inte så mycket som jag trodde det skulle göra, ni vet Hollywoodstyle. Snarare några matskedar i trosorna så att man inte visste om man kissat eller inte. Bestämde mig för att ringa koordinatorn (vi har en sådan här i Göteborgsområdet) och hon berättade för mig att vattnet gått och att jag antagligen hade värkar. JAHA! Alltså, ni kanske inte tror mig men det hade verkligen inte gått upp för mig att jag haft värkar hela dagen. Koordinatorn bad mig ta två alvedon och gå och lägga mig och ringa när jag hade 3-4 minuter mellan värkarna. Jag kunde inte somna och har tusen gånger fått berättat för mig att det tar tid att föda barn. Jag satte på en film och gjorde några mackor. Laddade ner en app som tog tiden på värkarna ( att rekommendera!) och det visade sig att hoppsan, det var ju 2-3 minuter mellan värkarna redan nu! De kändes starkare och starkare men det var fullt kontrollerbart. Ringde in igen och den snälla sköterskan sa åt mig att åka in. Väckte först nu Andreas och sa att vi skulle åka in. Stackarn fattade väl knappt vad som hände men fick på sig kläder, åt en smörgås och hämtade bilen. Nu kände jag tydliga värkar men inte så smärtsamma, mer som att någon tryckte mycket på höfterna. Vi kom in på förlossningen vid fem och jag var öppen 4 cm. När barnmorskan skulle kolla hur mycket jag var öppet gick vattnet ordentligt, nu Hollywoodstyle. "oj, det sipprade visst lite grann här" sa barnmorskan. Jag tittade på Andreas och jodå, han såg lika skeptisk ut han till begreppet "sipprade" när det kommer ut en liter vatten eller så.

Jag fick på mig blöja (inte up & go, mer binda XXXXL), nätbyxor och skjorta. Fick sitta på en stor boll och fick lustgas medan jag pratade med barnmorskan och hon kollade hur barnet mådde.Jag kände mig lugn men visste ju inte alls hur det skulle utvecklas så vi diskuterade bedövning och liknande. jag var väldigt skeptisk till ryggmärgsbedövning så jag ville helst inte ha det. Vi testade med varmvattensbad och det kan jag rekommendera, om inte så bara för att få känna sig lite viktlös för en stund. Lustgasen följde ju med dit. Andreas fick sitta bredvid med ett glas saft och serva mig. Om jag inte haft värkar hade det känns riktigt lustigt. Nu minns jag bara att jag var så jäkla trött. Jag hade ju inte kämpat så länge, ett par timmar max, men hela kroppen arbetar verkligen och det tar enormt på krafterna. Fick de första krystvärkarna i badet och vi åkte tillbaka in på rummet. Klockan var ca 9.00 så det gick fort. Andreas fick fortsätta att serva mig med saft. Jag "gillade" krystvärkarna, det var skönt när de kom för då fick man ta i. Och för mig var det skönt att kroppen gjorde sitt, det gick inte att låta bli att ta i för allt man hade. 10.13 kom lilla Lucas ut och skrek som en galning. Jag fick sys på operation (med ryggmärgsbedövning) och Andreas fick ta hand om Lucas.

Jag hade en väldigt positiv upplevelse av min förlossning, det gjorde inte så ont som jag trodde. Eller rättare sagt, det gjorde inte ont på det sättet jag trodde. Det var en sorts smärta som var lättare för mig att hantera.

Mina tips:

Jag tänker absolut inte låtsas som att jag är någon expert för att jag fött barn en gång men jag kan ju i alla fall ge mina tips. =)

- Ta med de mjukaste och lösaste kläderna du kan hitta att åka hem i. Det kan vara så att du har ont mellan benen och då är det inte skönt att trycka sig ner i ett par mammajeans.

- Det finns hur många tips som helst att man ska ha med sig cd-spelare med bra musik, foton på nära och kära samt diverse mat under förlossningen. Skitsnack säger jag. Det är rätt mycket annat att tänka på. Efteråt på BB var det enda jag ville ha en påse nappar och en skvallertidning.

- Har du halsbränna innan har du det säkert någon dag efter också, ta med det som funkar för dig.