Detta är inget klagande och gnällande inlägg egentligen, även om det kanske kan verka så.  Jag vet inte om jag är väldigt känslig för mörker och grått väder eller så men jag känner att jag är trött jämt. Alltså sådär så ögonen nästan vill åka ihop. Jag kan inte skylla på Lucas för trots att han de senaste nätterna bestämt sig för att han vill leka vid 4 så somnar han om och både jag och Andreas får tillräckligt med sömn. Ändå kan jag inbland hitta energi till bak och stök om jag verkligen känner för det, men sedan är jag helt slut. Är det fler än jag som känner så här eller är det bara jag? Annars får jag kanske söka för det, det gör mig irriterad och det går ut över Andreas stackarn.

Idag insåg jag att det kommer bli bra mycket mer pluggande den här våren än hösten. Det är extremt mycket kurslitteratur att läsa och väldigt många uppgifter att göra. Allt dessutom på engelska. Eller vad sägs om guldkompassen på engelska på två veckor? Grattis Malin, du vet ju vad du ska göra varje ledig stund...